En sak som jag är lite fundersam över är begreppet med att tänka positivt. Jag tror att det fungerar, det gör jag, men bara om man känner i hjärtat att det positiva man säger till sig själv verkligen är sant. Att ironiskt säga att det är fint väder när det spöregnar muntrar liksom inte upp en på riktigt. Inte heller att försöka övertyga sig om att man är fin när man känner sig fulast i stan. Om det är någon som vet om man ljuger, så är det man själv och jag tror inte att man mår bra av att ljuga för sig själv.
Det som jag däremot tror på är att man alltid kan hitta något genuint positivt varje dag. Om sig själv, vädret och andra saker, oavsett hur dålig dag man har haft. Under en tuffare period i mitt liv köpte jag ett armband med sju olikfärgade pärlor, en för varje chakra i kroppen. Poängen med armbandet är att balansera dessa chakran. Nu lägger jag mig inte i om chakran verkligen finns eller inte, men jag började använda armbandet på ett annat sätt. För varje pärla så skulle jag komma på en genuint positiv sak. Galghumor göre sig icke besvär. Det kunde vara att vädret varit fint, att jag fått gjort det jag ville ha gjort på jobbet, att någon gjort mig glad under dagen, att jag hade ett nytt avsnitt av en tv-serie att se fram emot... Det spelade ingen roll hur liten eller stor grej det var, bara det kändes i hjärtat att det var sant. Jag mådde faktiskt bättre efteråt, när jag påmint mig om att det faktiskt fanns ljusglimtar i mörkret. Men jag tror att en stor del berodde på att jag inte ljög för mig själv i processen att hitta positiva saker.
Jag tror nämligen att det finns en liten faktagranskare i oss som (säkert i all välmening) låter oss känna när det vi intalar oss själva inte är sant. Därför är det viktigt att vara realistisk när man tänker positivt. Men det här är bara min teori, baserat på mina egna upplevelser. Var och en behöver nog känna efter själv vad som är sant för dem.
0 kommentar(er)
