Grönkålschips
 
 
 
Jag gjorde grönkålschips igår, efter att ha läst på Spiderchicks blogg att de var både nyttiga och goda. Det lät som en oslagbar kombination och jag har faktiskt inget emot färsk grönkål i sig, Faktum är att jag helt av misstag tror att jag fick dem helt perfekt spröda också. Jag säger av misstag, för de var inte riktigt klara när lillan vaknade ute i vagnen så jag lade på ett par minuter till på timern och hoppades på det bästa. Timern pipade för övrigt för fullt när jag hade gått runt huset med vagnen och kommit in.
 
Var de goda då? Svar: nej. De var inte goda. För mig. Och det är det här jag egentligen ville skriva om idag. Hur mycket dessa två ord - för mig - egentligen betyder och förändrar en åsikt. Jag lärde mig det faktiskt av min femårige son som vid tillfället var tre eller fyra år. Jag minns inte vad det var han smakade men inte ville ha mera av och jag sa då något i stil med ”Men det som är så gott” och han svarade ”Jo, men det är inte gott för mig”.
 
Jag vet inte hur många gånger i livet som jag har träffat och påverkats av folk som väldigt bestämt deklarerat att ”Det där är så löjligt” och ”Det där är så äckligt” och så vidare. De har framfört sin subjektiva åsikt som ett allmänt faktum, där det har varit underförstått att de som tycker annorlunda är idioter. De har sagt sin åsikt med ett sådant eftertryck och tonfall att man liksom inte vågar säga emot, för att det då känns som att man blir stämplad som dum i huvudet.
 
Jag undrar om det inte är så, åtminstone i vissa fall, att de säger sin åsikt på det sättet just för att de omedvetet är rädda för att någon ska säga emot och vill undvika diskussion, för de kan ju ha fel. Man tycker ju att när det gäller smak, vare sig det är mat, kläder, hobbyer osv, så finns det inget rätt och fel, så det känns så fel att det finns alla dessa människor där ute som vill få en att tro något annat. Man kan inte låta bli att tycka om det som man tycker om, men människor kan få en att känna skam för att man gör det. Eller få en att ta mer hänsyn till vad de tycker än vad man själv tycker.
 
Så med att lägga till ett ödmjukt - för mig - till min åsikt om grönkålschips, så vill jag säga just det att det var inte gott för just mig. Men det finns många andra där ute som älskar dem, så pröva gärna. Extra plus för att de var lätta att göra.
Krafterna inom oss
Det finns tre krafter i näst intill konstant krig inom mig. Vad jag vill göra, vad jag borde göra och vad jag mår bra av att göra. I den mest ideala av tillvaror är de tre en och samma, men... Det är lite för mycket på gång i mitt liv just nu. Ni känner säkert igen känslan.
 
Jag kände den senast när jag skrivit de två första inläggen. Först var jag så glad, för jag hade gjort något som jag tänkt på till och från en längre tid. Sen kom den den smygande, den där otrevliga känslan att jag borde ha gjort något annat under tiden lillan sov. Att jag slösat bort den istället för att vika tvätt/diska/dammsuga osv eller åtminstone fått lite välbehövlig vila. 
 
Egentligen är det en bra känsla, även om den är obehaglig. Den är en inre röst som manar till oss att ta hand om oss själva eller att få gjort allt det där trista som vi skjuter framför oss, så att vi får vila med gott samvete sen. Tyvärr lever många av oss liv där allt vi gör tar tid från något annat som vi också borde göra och där det känns omöjligt att hitta en bra balans.
 
Men ett första steg är kanske att avmaskera ”skurkrösten” som gnatar på oss och inse att den kommer från en del av oss som trots allt vill oss väl. Nästa är att fundera lite över varför vi valde som vi gjorde och om det måhända inte råkade vara en annan del av oss som också ville oss väl, fast på ett annat sätt. Lite så där som olika partier i politiken. Alla vill landet/kommunen väl, men de har olika syn på vad som är bäst.
 
Så det jag ska försöka göra nu är att sluta fred med dessa krafter och inse att de förvånansvärt nog är mina vänner. Knasiga, lite jobbiga och ibland rent frustrerande, men ändå mycket välmenande vänner. Faktiskt, om man tar sig tid att lyssna på dem och tar till sig vad de har att säga, så kan de kanske med tiden bli de bästa vänner man kan ha.
Att låta realismen leda positivismen
 En sak som jag är lite fundersam över är begreppet med att tänka positivt. Jag tror att det fungerar, det gör jag, men bara om man känner i hjärtat att det positiva man säger till sig själv verkligen är sant. Att ironiskt säga att det är fint väder när det spöregnar muntrar liksom inte upp en på riktigt. Inte heller att försöka övertyga sig om att man är fin när man känner sig fulast i stan. Om det är någon som vet om man ljuger, så är det man själv och jag tror inte att man mår bra av att ljuga för sig själv.
 
Det som jag däremot tror på är att man alltid kan hitta något genuint positivt varje dag. Om sig själv, vädret och andra saker, oavsett hur dålig dag man har haft. Under en tuffare period i mitt liv köpte jag ett armband med sju olikfärgade pärlor, en för varje chakra i kroppen. Poängen med armbandet är att balansera dessa chakran. Nu lägger jag mig inte i om chakran verkligen finns eller inte, men jag började använda armbandet på ett annat sätt. För varje pärla så skulle jag komma på en genuint positiv sak. Galghumor göre sig icke besvär. Det kunde vara att vädret varit fint, att jag fått gjort det jag ville ha gjort på jobbet, att någon gjort mig glad under dagen, att jag hade ett nytt avsnitt av en tv-serie att se fram emot... Det spelade ingen roll hur liten eller stor grej det var, bara det kändes i hjärtat att det var sant. Jag mådde faktiskt bättre efteråt, när jag påmint mig om att det faktiskt fanns ljusglimtar i mörkret. Men jag tror att en stor del berodde på att jag inte ljög för mig själv i processen att hitta positiva saker.
 
Jag tror nämligen att det finns en liten faktagranskare i oss som (säkert i all välmening) låter oss känna när det vi intalar oss själva inte är sant. Därför är det viktigt att vara realistisk när man tänker positivt. Men det här är bara min teori, baserat på mina egna upplevelser. Var och en behöver nog känna efter själv vad som är sant för dem.