Det finns tre krafter i näst intill konstant krig inom mig. Vad jag vill göra, vad jag borde göra och vad jag mår bra av att göra. I den mest ideala av tillvaror är de tre en och samma, men... Det är lite för mycket på gång i mitt liv just nu. Ni känner säkert igen känslan.
Jag kände den senast när jag skrivit de två första inläggen. Först var jag så glad, för jag hade gjort något som jag tänkt på till och från en längre tid. Sen kom den den smygande, den där otrevliga känslan att jag borde ha gjort något annat under tiden lillan sov. Att jag slösat bort den istället för att vika tvätt/diska/dammsuga osv eller åtminstone fått lite välbehövlig vila.
Egentligen är det en bra känsla, även om den är obehaglig. Den är en inre röst som manar till oss att ta hand om oss själva eller att få gjort allt det där trista som vi skjuter framför oss, så att vi får vila med gott samvete sen. Tyvärr lever många av oss liv där allt vi gör tar tid från något annat som vi också borde göra och där det känns omöjligt att hitta en bra balans.
Men ett första steg är kanske att avmaskera ”skurkrösten” som gnatar på oss och inse att den kommer från en del av oss som trots allt vill oss väl. Nästa är att fundera lite över varför vi valde som vi gjorde och om det måhända inte råkade vara en annan del av oss som också ville oss väl, fast på ett annat sätt. Lite så där som olika partier i politiken. Alla vill landet/kommunen väl, men de har olika syn på vad som är bäst.
Så det jag ska försöka göra nu är att sluta fred med dessa krafter och inse att de förvånansvärt nog är mina vänner. Knasiga, lite jobbiga och ibland rent frustrerande, men ändå mycket välmenande vänner. Faktiskt, om man tar sig tid att lyssna på dem och tar till sig vad de har att säga, så kan de kanske med tiden bli de bästa vänner man kan ha.
0 kommentar(er)
